Värk mellan äl och mens
Ersättningen för sveda och värk och andra tillfälliga men bestäms med beaktande av personskadans art och svårighetsgrad, arten av den behandling som skadan kräver samt tiden för konvalescens.
Progesteron och humör!
Ersättningen bestäms i respektive fall på basis av omständigheter som hänför sig till personskadan och som kan iakttas objektivt. Ersättningsbeloppet påverkas därmed vanligtvis inte av den skadelidandes subjektiva uppfattning om till exempel smärtans svårighetsgrad. Med personskadans art avses hur kroppsskadan tar sig uttryck. Med personskadans svårighetsgrad avses skillnaderna mellan sinsemellan likartade kroppsskador.
Exempelvis är ersättningen för tillfälligt men för ett benbrott som på grund av splitter är svårare än ett sedvanligt benbrott större än ersättningen för ett enklare benbrott som drabbar samma skelettdel. När ett tillfälligt men som orsakats av hjärnskador bedöms ska uppmärksamhet ägnas åt skadans svårighetsgrad i initialskedet, undersökningsfynden, graden av medvetslöshet och medvetslöshetstidens längd, minnesluckans amnesins längd samt eventuellt behov av operation.
Arten av den behandling som personskadan kräver och tiden för konvalescens inverkar när ersättningen bestäms. Arten av behandling som krävs, såsom behovet av intensivvård, och behandlingstiden ger en hänvisning om personskadans art och svårighetsgrad. I ett enskilt fall är det möjligt att som en höjande faktor beakta det vårdbehov som följer av personliga egenskaper och omständigheter, till exempel att sjukhusvården har varit längre än normalt eller att fler operationer än det sedvanliga antalet har behövts.
Varaktigheten av ett tillfälligt men avser tiden från att personskadan uppkommer till dess att skadorna har läkts eller sviterna av skadorna kan anses ha stabiliserats. I fall där den skadelidande tillfogats ett bestående men avses med det tillfälliga menets varaktighet tiden från att personskadan uppkommer till dess att den skadelidandes hälsotillstånd har stabiliserats så att det bestående menet kan fastställas.
PMS och PMDS
Exempelvis om smärtan blir kronisk och bestående beaktas den i ersättningen för bestående men. Att funktionsförmågan återfås utgör å sin sida ett tecken på att det tillfälliga menet har upphört. En klassificering av tillfälliga men följer nedan. När ersättningsinstruktionerna tillämpas avgör uppfyllandet av ett enskilt kriterium inte om personskadan ska hänföras till en viss klass eller en viss punkt inom en klass eller inte.
Avgörandet träffas utifrån en helhetsprövning.
Tillfälligt men (sveda och värk)
Ett eventuellt bestående men som den skadelidande har åsamkats till följd av kroppsskadan beskriver i allmänhet skadans art och svårighetsgrad, och det kan beaktas som en faktor när ersättningen för tillfälligt men fastställs. När ersättningen för tillfälligt men bestäms beaktas likaså de framtida åtgärder som ingår i behandlingsplanen eller som annars är kända, till exempel rekonstruktionsoperationer eller åtgärder som annars anknyter till den valda behandlingsmetoden.
Med anledning av en oförutsedd förvärrad skada eller rekonstruktionsoperation betalas en separat ersättning som bestäms enligt separat ersättningsinstruktioner. Det sammanräknade beloppet av den ersättning för tillfälligt men som redan betalts och den tilläggsersättning som bestäms på basis av en förvärrning som varit allvarligare än väntat kan överskrida det högsta ersättningsbeloppet för klassen i fråga enligt ersättningsinstruktionerna.
De fysiska skadorna har klassificerats enligt art och svårighetsgrad samt enligt arten av den behandling som de kräver och tiden för konvalescens.
Klassificeringen är inte uttömmande, utan för varje klass uppräknas skador samt sådana åtgärder och följder som i typiska fall hänför sig till skadorna i den klassen. Enligt trafikförsäkringslagen betalas ingen ersättning för obetydliga personskador. Ersättningen för tillfälligt men bestäms med hundra euros noggrannhet. Obetydliga personskador 1. Ersättning för sveda och värk samt för andra tillfälliga men betalas inte.
Obetydliga personskador är bland annat hudskråma, stötskada, vrickning, små sår och blåmärken.
Smärta och värk – orsaker och behandling
Utmärkande för obetydliga personskador är att de. Lindriga skador 2. Lindriga skador är bland annat krosskada, enkelt skär- eller rivsår, förlust av fingerled, blodutgjutning i en led, ledvrickning, enkelt benbrott eller enkel luxation som läks inom förutsedd normal tid och inte kräver operativ behandling, mycket lindrig hjärnskada som medför kortvarig medvetslöshet, pisksnärtsskada whip lash som vid avbildningsundersökningar inte har konstaterats medföra vävnadsskador, bristning av trumhinnan, ögonskada som inte efterlämnar bestående men, förlust av 1—5 tänder samt övergående hörselnedsättning.
Utmärkande för lindriga skador är att de. Skador som är svårare än lindriga skador 3. Skador som är svårare än lindriga skador är bland annat brott på de långa benen eller frakturer som kan kräva också operativa ingrepp men som läks inom förutsedd tid, svår luxation med ligamentbristningar som efterlämnar bestående men, enstaka eller multipla frakturer på ansiktsbenen, förlust av ett finger, senskada i fingret som kräver operativ behandling, multipla revbensfrakturer med blödning i lungsäcken men utan vare sig lungskada eller långvarig andningsinsufficiens, skada på bukhålans organ som krävt operativ behandling men som läkts utan komplikationer, lindrig hjärnskada, halskotskada som inte åtföljs av betydelsefull nervskada, ögonskada som medför varaktig nedsättning av synen på ena ögat till 0,1 andra ögat friskt , förlust av 6 eller fler tänder.
Utmärkande för skador som är svårare än lindriga skador är att. Svåra skador 4. Svåra skador är bland annat benbrott med fördröjd läkning, skada på nerver eller blodkärl i samband med benbrott eller luxation, benbrott med åtföljande inflammation och varbildning, benbrott med åtföljande ledförstyvning och artros, svårartat brott på nack-, bröst- eller ländkotor som inte medför bestående, svår nervskada, multipel fraktur på revbenen med tillhörande blödning i lungsäcken eller lungkontusion, operation av bröstkorgen eller bukhålan som kompliceras genom följdsjukdomar, upprepade tarmocklusioner, striktur av urinröret som kräver fortlöpande vård, diafragmaruptur, medelsvår hjärnskada, svåra multipla frakturer på ansiktsbenen, multipla frakturer på extremiteterna eller motsvarande kombinationer av svåra skador, förlust av ett öga eller av synen på det ena ögat, förlust av flera fingrar, utbredd brännskada eller kylskada som medför förlust av tår.