Är odlad lax genetiskt modifierad
I en ganska nedgången fiskodling utanför den lilla staden Boquete i Panamas bergstrakter finns världens kanske mest omdiskuterade fiskbestånd. I anläggningens välbevakade och staketomgärdade fisktankar simmar ett bestånd genmodifierad atlantlax som med stor sannolikhet kommer att bli godkänt som livsmedel i USA. Därmed blir den här fisken det första genmodifierade djuret som kan hamna på våra middagsbord.
Den genmodifierade laxen har skapats av ett amerikanskt företag som heter Aquabounty technologies. Laxen har fått en extra gen för produktion av tillväxthormon som hämtats från en annan laxart, kungslax.
Dessutom har den transgena laxen fått en så kallad promotor från en tånglake, det vill säga ett dna-segment som reglerar den nya genen. Promotorns uppgift är att se till att tillväxthormongenen alltid är påslagen, vilket medför att den transgena atlantlaxen växer året runt.
Genetiska stamtavlor ska ge bättre koll på lax och havsöring
Vanliga laxar växer bara på sommarhalvåret. Dessutom är de bättre på att utnyttja födans energi för tillväxt, vilket medför att de kräver 20 procent mindre foder än vanlig odlingslax, säger Ron Stotish, som är verkställande direktör på Aquabounty. Den transgena laxen skapades redan Sex år senare ansökte företaget om att få börja sälja sin produkt.
Men företaget har stött på massivt motstånd.
Genmodifierade laxar farliga i frihet
Konsumenterna oroar sig för hälsoriskerna, och forskarna varnar för att laxen kan utgöra ett miljöhot. Men laxodlarna åtrår den snabbväxande laxen, eftersom den skulle kunna öka produktionskapaciteten avsevärt. I skrivande stund, efter 18 års övervägande, har USA:s livsmedelsverk, FDA, låtit meddela att den transgena laxen är ofarlig att äta och att den går att odla utan nämnvärd fara för miljön.
Nu återstår bara ett skriftligt godkännande innan storskalig produktion kan påbörjas. Ett amerikanskt forskarteam har använt matematiska modeller för att undersöka konkurrenskraften hos en transgen, snabbväxande fiskart. Forskarnas beräkningar indikerade att den transgena fisken kunde konkurrera ut sina vilda artfränder på 40 generationer. Att vara snabbväxande innebär att man blir större än sina jämnåriga artfränder.
Och storleken kan ge fördelar, exempelvis vid parningen eller när man konkurrerar om födan.
Genmodifierad mat, GMO
Det finns därför forskare som varnar för att de transgena laxarna, om de lyckades rymma från odlingarna och etablera sig i frihet, skulle kunna decimera eller till och med utrota de vilda laxbestånden. Eftersom de snabbväxande laxarna kräver så mycket föda, skulle de också kunna påverka en rad andra arter i näringskedjorna, hävdar forskarna. Fredrik Sundström är docent vid Evolutionsbiologiskt centrum på Uppsala universitet.
Han har undersökt konkurrenskraften hos transgena, nordamerikanska silverlaxar. De här laxarna har också en extra gen för produktion av tillväxthormon. Den transgena silverlaxen är dock inte ämnad för kommersiellt bruk utan är enbart avsedd för forskningsändamål. Men Fredrik Sundström poängterar att det här rovdjursbeteendet har observerats uteslutande i artificiella miljöer som fiskodlingar.
Risker med genmodifierad fisk
Och det finns forskare som tvivlar på att transgena, snabbväxande fiskarter är konkurrenskraftiga i en naturlig miljö. Ett skäl är att de kräver så mycket energi för att växa, att de skulle få svårt att konkurrera med naturliga fiskbestånd när det är ont om föda. Fredrik Sundström och hans forskarkolleger har undersökt om detta stämmer. Forskarteamet lät yngel från transgena och vilda silverlaxar växa upp med riklig tillgång på föda under 20 respektive 50 dagar.
Sedan fick fiskarna vara utan föda under en period. Efter 20 dagar var de två laxvarianterna fortfarande jämnstora och ungefär lika bra på att hantera svält. Efter 50 dagar hade de transgena fiskarna blivit större än sina artfränder, och storleken gjorde dem inte känsligare för födobrist. Däremot var nykläckta, transgena laxyngel ovanligt känsliga för brist på föda.