Vänta barn dagbok
Så dök den upp igen, den lilla, nästan genomskinligt vita hattmurklan, Helvélla crispa.
Vänta lite – är satanism egentligen rätt nice?
Återigen i min gräsmatta vid ateljén där jag upptäckte den förlidet år. I år var den nästan ynkligt liten och oansenlig, så att jag fick leta extra noga. Men den fanns där till slut inför mina sökande ögon och gladde mig med sin återuppståndelse. Det finns en historia berättad nämligen, i flera steg i min blogg från tidigare. Den började med en notis i en av Gunnar Brucewitz böcker, där han beskrev sitt eget möte med den "vita helvellen".
Den fina lilla artikeln väckte mitt intresse och så småningom kunde jag så själv hitta den fina lilla svampen - vid Tåkern, var annars. Här finns länkar om du vill veta:. Första mötet Andra mötet Tredje mötet Efter nio dagar på spanska sydkusten är vi hemma igen. Det blev sol och bad, vila, avkoppling och ökande promenader för fotens räkning. Vi gick minst fem kilometer varje dag och efter den upprepade träningen kan jag långsamt börja släppa kryckans stöd vilket var var ett av målen med resan.
Kakor på Försäkringskassan
Den nervkittlande utsikten från stadsmuren i staden Ronda i Spanien. Nu är vi hemma igen i milt gråväder. Borta bra men hemma bäst gäller ändå; konstigt det där med hemmakänslan som alltid finns på plats. Resväskorna är tömda, Ulla har tredje tvätten igång och posten är genomgången. Efter dagstidningarna tar jag en hastig blick i tidskriften Vår Fågelvärld och finner, under "Retrospektivt" av Anders Wirdheim, en tillbakablick om skäggmesens etablering i vårt land, ett kåseri om en naturens sannsaga där även jag fick en liten plats.
Så känner jag mig riktigt hemma igen. Naturligtvis kommer det mer om besöket i Spanien senare, men en sak i taget! Med den här kryptiska bilden på en snigel som har ätit sig fram över ett före detta vitt trädgårdsbord och därmed skapat ett vackert spår genom den blågröna algmassan, meddelar jag att jag tar en kort paus i mitt skriveri. Jag återkommer mot slutet av oktober. Vi hörs och ses!
En trädgårdssnigels ätspår. Den använder den kitinräfflade tungan, radulan , för att skrapa av det energirika lagret av blågröna alger som föda. De är inget ornitologer ägnar en tanke. De bara finns där i stadsmiljön som ett oundvikligt inslag och i värsta fall endast som en irritation av smuts och stök. Men jag står på taket av ett parkeringshus i Linköping en morgon och ser flockar av oerhört flygskickliga tamduvor dra ut från staden på hög höjd och försvinna till näringssök i omgivande landsbygd.
Då är det en annan fågel än den som spatserar oblygt framför mig på torget någon timme senare.
Varför firas St Nicholas Day den 6 december? Ursprung och historia för denna festival
Till en upplevelse vid ett besök i "Duvdalen" i Turkiet då jag plötsligt insåg att tamduvan nog var en viktigare följeslagare under människans första tid som jordbrukare för flera tusen år sedan, än vi idag förstår. Läs och begrunda via länk till detta skriveri: " Tamduvans roll Hänvisande till min sorgliga upptäckt av de första mördarsniglarna i vår trädgård påminner jag om detta skriveri från den 2 september i år:.
Ingen slipper undan. Jag bjöd ut akvarellen av "min" mördarsnigel till högstbjudande och nu har jag fått respons från vederbörande.